Haft skallebank i snart fem veckor, ger det sig inte till fredag så blir MRI nästa vecka... skallröntgen.
Jag tycker att det e läskigt, lite jobbigt me. ?
Bättre att kolla, än att må som jag gör.

Många förändringar har det blivit sista året, blidde tvungen. Började jobba med mig själv, alla hemligeter och skit som jag  bar på inombords. Det var jobbigt och dessutom blidde det flera begravningar än jag klarade av, min lillebror valde att kliva ut i missbruket. Jag gjorde ett val att klippa navelsträngen med min familj, för att det har alltid jag som gjort mig pank för att åkte det 120 milen enkel väg, jag som ringde, messade och grattade dem. Jag som skickade blomster bud till min mamma, jag jag jag jag...

Flyttade från min familj som 11 åring, men har alltid haft en starkt band till dem, men de har aldrig varit besvarat. De ringer aldrig, aldrig ens att de kan skicka en hälsning på fejjan. Jag som undrar hur de mår, jag som oroar mig och jag som lägger onödig energi.

Sista åren har jag åkt ner för min dotters skull, hos mig gör det bara iont att känna att jag har band och kärlek till dem, men det e inte besvarat. Så jag tog ett beslut, att nu får det vara färdigt. Det gör fortfarande ont, men jag måste sluta bry mig när kärleken, respekten,`"brry sig om" bara finns åt ett håll.

Legat två veckor på sjukhus, utmattningssyndrom. Synen försvan i tre dagar och det kändes som om hjärnan låg på element första dagarna... Åkte hem, fast att de ville ha kvar mig. Nu har det gått 1 och 1/2 vecka och jag e inne på femte veckan me skallebank. Släpper inte det tills på fredag, så vill de göra en skallscanning. Läskigt, men jag har några vänner som bryr sig iaf!

Jag blev faktiskt förvånad att jag inte fått förfrågan om mitt mående eller min vistelse på sjukhus av vissa, men antar att jag har inte så många vänner här som jag trodde.

Väljer iaf att sätta mig först!