Ett tag måddejag så dåligt, ett tag.... i ett par år och jag orkade inte bry mig. Sommaren 2012 flyttade jag tillbaka till Norrland, från Malmö i Skåne. Jag gjorde en öppenvårds behandling på hösten samma år, flyttade till Övik sommaren 2013 med min tjej. Separerade våldsamt i november samma år, flyttade in med en vän och i januari 2014 flyttade jag in i min nya lägenhet. Mådde skit kast, det rullade på. Återfall, jag drack både öl och cider mm.

Försommaren 2014 lades jag in första gången, sedan två gånger till under sommaren och hösten. Sista gången ville jag inte ens vakna mer. Fick en jätte bra erapeut medan jag låg inne, vi pratade dagligen och han vann mitt förtroende.

16 november 2014 åkte jag i väg på kvinno behandling, jag på en behandling för bara kvinnor... jag, den homosexuella... hur skulle det gå? Det gick bra, jag lärde mig massor. Jag insåg efter nån vecka att jag var små kär i en av mina terapeuter, men gav mig fan på att det skulle gå ändå. Jag var där för att förändra mig, men när jag hade tre veckor kvar så valde jag att åka hem... jag kunde inte fokusera på varför jag var där. Jag var livrädd, men jag hade förändrats på insidan mer änjag själv visste om.

Kom hem, jobbade hårt med mig själv och forsatte en återprevension. Fick träffa en kvinna via mitt behandlings team som hjälpte mig ett par ggr i veckan, handla. Prata, komma ut och mod att gå i mot mina rädslor. Åka till Hudik på behandling var det bästa jag kunnat gjort, idag har jag inget själv hat. Vaknar varje morgon utan dödsångest, mår mycket bättre än ever och jag går på möten. Jobbar i stegen med min sponsor, har dessutom losat 30 kg i vikt och tränar på ett gym i city. Jag har jobbat med min sociala fobi, har forfarande problem med massa människor, ljud och rörelser... men det är av andra orsaker!

Jag är så tacksam idag, lärt mig och vågar vara mamma idag, har min dotter på halvtid och det blir bara bättre. Idag har jag varit nykter och drogfri i 695 dagar, jag är stolt över mig själv för hur långt jag har kommit... bara för att jag vågade lite på terapeuten jag fick sista gången jag åkte in på sjukan och var mer död än levande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min dotter har varit sjuk ett par dagar, hon väntar på att få operera bort halsmandlarna som varit svullna sedan fyra månader tillbaka. Sista veckorna har det varit jobbigt för henne, haft ont i halsen och haft svårt att äta... sista veckan har hon...

Magnet röntgen väntar i morgon... Jag o Moa, hoppas allt ser bra ut!!!! Tror att huvudvärken försvann mycket när jag fick nya glasögon, högre styrka på brytningen och på synen. Så jag hoppas, att allt e som det ska. God natt! ...

Det gör jag faktiskt, om 16 dagar har jag varit nykter i drogfri i 2 år... nu tänker jag inte ens på att vara drogfri eller inte, JAG BARA ÄR DET. Tillbaka på jobb efter nästan 2 månaders sjukskrivning, back at the gym och klarar att köra längre pas...

Jag var mer eller mindre själslig död från 12 års ålder, va väldigt få personer som kunde att få mig att må bra en stund eller få situationer jag kände mig levande i. Sen 16/11, 2014 förändrades allt. Jag vågade lite på den terapeut jag fick inne på...

Människor e vi, måste jag va en typiskt tjej eller kille? Ibland känner jag mig mer som kille än tjej, men det betyder inte alls att jag vill köns operera mig. Jag e bara inte en typisk tjej. Gillar mitt korta hår, jeans och t-hirt o gärna huvtröja....