Jag vet inte va som händer, allt blev galet när Helen bytte jobb o försvann från mitt team.
Jag trodde att jag var stark, att jag lärt mig det jag behövde och att det var dags att leva mitt liv. Så fel, jag kunde alltid sms:a henne o vi bokade en tid att ses minst en gång i veckan. Det va så skönt, veta att hon alltid fanns där hur jag än mådde och det va min trygghet. När hon bytte jobb, restes mina murar fort och antagligen har jag stängt av. För nu rasar murarna och jag går sönder, jag behöver henne fortfarande... men hon e borta.

Jag vet inte hur jag ska hantera allt själv, det gör sjukt ont och jag som aldrig KAN gråta... brister i gråt minst en gång per dag numera sen ett par dagar tillbaka... när dottern e ute me vänner, inlåst på dass eller nu i smyg när vi lagt oss för natten i våra egna rum. Tyst dämpad gråt, känns som bröstkorgen ska sprängas för dottern får inte höra mig.
Jag e såååå jävla vilsen, fattar att jag måste bearbeta förluster av vänner o allt jag alltid trycker undan.. men önskar att jag börjat tidigare, för nu kommer allt o jag kan inte stängs av eller dela upp. Sorgen bara e där hela tiden, tårarna trycker på, i morgon får jag bryta ihop. På tisdag, sen på onsdag måste muren upp och lika i helgen, för då har jag dottern igen.

Gggggaaahhh, ooorkar iiiinte mer nu. Var kommer de jävla tårarna ifrån, rar det aldrig slut???!

Önskar så att Helena kom tillbaka till teamet, jag vet inte hur jag ska fixa livet utan henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min dotter har varit sjuk ett par dagar, hon väntar på att få operera bort halsmandlarna som varit svullna sedan fyra månader tillbaka. Sista veckorna har det varit jobbigt för henne, haft ont i halsen och haft svårt att äta... sista veckan har hon...

Magnet röntgen väntar i morgon... Jag o Moa, hoppas allt ser bra ut!!!! Tror att huvudvärken försvann mycket när jag fick nya glasögon, högre styrka på brytningen och på synen. Så jag hoppas, att allt e som det ska. God natt! ...

Det gör jag faktiskt, om 16 dagar har jag varit nykter i drogfri i 2 år... nu tänker jag inte ens på att vara drogfri eller inte, JAG BARA ÄR DET. Tillbaka på jobb efter nästan 2 månaders sjukskrivning, back at the gym och klarar att köra längre pas...

Jag var mer eller mindre själslig död från 12 års ålder, va väldigt få personer som kunde att få mig att må bra en stund eller få situationer jag kände mig levande i. Sen 16/11, 2014 förändrades allt. Jag vågade lite på den terapeut jag fick inne på...

Människor e vi, måste jag va en typiskt tjej eller kille? Ibland känner jag mig mer som kille än tjej, men det betyder inte alls att jag vill köns operera mig. Jag e bara inte en typisk tjej. Gillar mitt korta hår, jeans och t-hirt o gärna huvtröja....