Va vann jag på mitt forna jag
* Ingen tillit till varken mig själv eller andra
* Jag var inte rädd för att dö det minsta, gjorde nog allt för att uppleva det. Jag var liv rädd för att leva, för att sluta droga och för att jag skulle hata den jag var utan drogernas känsloblockering.

Idag har jag varit drogfri o 21 månad, jag e mamma på halvtid. Jag jobbar, gymmar, går på möten och jobbar me mig själv.
Jag har en jätte bra sponsor, gjort behandling på Linnéagården i Hudik. Jag har växt och mognat, tyck faktiskt att jag e ganska ok. Vägen har varit lång och jobbig, jag e tacksam för alla människor som stöttat mig på min resa.

Denna veckan har jag gått tillbaka till jobb, e tillbaka på gymmet och min utredning ang diagnoser fortsätter i morgon.
RUTINER, älskar o hatar dem.
Mitt liv funkar inte utan, så skönt. Det va för orutinerat och för mycket tid över när det va semester, stoj me ungar (vilka jag gillar o en jag älskar... min, men det blev för mycket för mig), tid men inte möjligheter att göra nå vettigt.
Nu ny vecka, RUTINERNA e på plats. Jobb o gym, möten, barnet och vänner.
Bara att köra på!

Idag e jag glad, min sponsor gav mig cred och sa att jag växt. Jag lämnade över mitt femte steg i mitt tillfrisknande program, det gick bra och nu e jag lugn. Ta en dag, efter helgen ska jag på börja steg 6.

Nästa fredag ska jag åka på sponsor träff me en massa fina brudar, nervöst för vi ska tydligen alla yoga o sjjhiiiit! Jag hatar yoga, dessutom e jag vig som ett kylskåp.
En helg i Norrtälje, me en massa människor. Ja, det ordnar sig. Min sponsor o vän åker ju me, hon känner till min rädsla och jag hoppas hon kan lugna mig om det blir för mycket!

Vilken förändring på två år, helt galet. Från levande död, trasig, sjuk och en skvätt totalt crazy till.......... bara levande, glad och tillfrisknande.
Helt magiskt ??