Härlig känsla att vakna på morgonen, jag kan ha kassa dagar och mindre lyckade dygn... fast i dag e jag tacksam att jag lever, det har inte alltid varit så.
Livet går inte jämföra, idag och ett par år tillbaka... jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda hjärna o hjärta på rätt sätt. Att inte alltid bära på det svarta, att inte alltid vara arg och helt utan tillit till livet o andra människor. Ensam, trasig och riktigt dum i huvudet.

Idag mår jag faktiskt riktigt bra, har det jag behöver. Behöver inte vara hungrig, utnyttja situationer eller människor och jag behöver inte ha en massa masker.
Jag e mig själv, vilket var en STOR rädsla förr... för jag visste inte vem eller vad jag var. Jag e inte så dum trots allt, behövde bara jobba en massa och göra bra saker för mig själv ?

Varför fick jag chansen att leva vidare, när jag varit en så hemsk människa?!?!
Jag lever, medan andra människor dör dagligen utan orsak. Människor me stora hjärtan, som aldrig orsakat någon annan nån smärta.

Jag lever, jag fick en chans till att upptäcka livet... Lära om, lära rätt!!! Jag undrar ofta, WHY ME?!

Livet har varit en kamp, gatubarn. Fosterbarn, ungdomshem och våld. Åter våld, hunger och ert liv på gatan.

Nu lever jag i mitt egna hem, en säng att krypa ner i och mat i kyl & frys.
E mamma på halvtid, arbetat me minnen och händelser från förr. Äger inte längre hat, nästan ingen ilska som då.
Men det tar tid för mig att lära mig mig ett lugnt liv, det känns jobbigt ibland och jag har svårt att passa in. Alla känslor jag känner, svårt att ta all skit som händer och nu nä jag ser me tillfrisknande ögon... ser jag äntligen hur människor behandlar varandra, det e svårt!

Sakta men säkert lär jag mig att Leva Livet på Livets egna Villkor!

Jag hat vänner, som jag umgås me ibland. Har berättat att det e lite tråkigt, för jag bjuder till och frågar om grill kvällar, fika och mat tillsammans... men i 99% av fallen kan inte de jag frågar.
Men så kan jag bli lite ledsen när att jag ser att vänner bjuder varandra och grillar tillsammans... men jag blir aldrig inbjuden.

Undrar egentligen varför, tar det personligt och tänker att jag ska sluta bjuda till och fråga.
Fast gör jag det, så förblir jag ju ensam. Ja, jag har svårt att förstå, jag duger bara när de har tråkigt eller behöver nåt.
Hm.... Vanligt umgänge e ok, men jag har inte sen jag flyttat hit (3år) aldrig blivit inbjuden till kalas, middag, grillning eller fest. Jag förstår att jag inte e nån de vill ha me vid såna tillfällen, men det gör mig ändå lite ledsen.
Var lättare när jag inte brydde mig om nåt, då slapp jag känna mig utanför.
Tycker att jag jobbat hårt att bli vän me folk, bli "en av dem"... men det verkar aldrig hända.

Ja, jag klarar mig själv... e duktig på det!

Idag har jag tränar, tagit hand om mig själv och nu ska in ti stan me en vän. Mår bättre känslomässigt, än jag gjort sista två dagarna och jag kan se på mitt liv me framgång.
Jag växer kanske sakta, men jag lär mig massor och jag vågar lite på mig själv allt mer. Kanske håller jag på att bli vuxen på riktigt, lär mig hur lever ska leva utan nå droger och destruktivt levende. Snart 19 månader drogfri, hanterar känslor o livet såååå mycket bättre och jag börjar känna mig ganska trygg me att Leva Livey på Livets Villkor!

Go morgon, tisdag och snart dax för gymmet.
Det e grymt, jag tar hand om mig själv idag och jag ser framåt. Livet känns lättare, det enda som e jobbigt e att lära sig att hantera saker jag gjort...
Kan fortfarande ha stunder då jag blir ledsen, för att jag varit en så sjuk människa och vissa saker har jag svårt att förstå idag att det e jag som gjort det.

Jag kan bara visa att jag e en bättre människa och att såna saker aldrig mer kommer att hända, att jag förstår mina handlingar och har jobbat hårt me mig själv.
Ha en bra dag, kram ?

Jag började för 14 månader sen på 145 kg, idag väger jag 116. Det går sakta, varit sjuk i 2 1/2 månad så det blev några kilo upp.
Första 11 månaderna gick jag ner 29 kg, sen gick jag upp några kg när jag var mer eller minsta stilla sittande... då jag va sjuk. Började träna igen för två veckor sedan, känna skönt!

Ett steg i taget, målet e 15 kg på 14 veckor!!!

Så underbart, gick ner 26 kg på 11 månader. Så i 2 1/2 månad har jag varit riktigt sjuk, men gick varken upp eller ner.
Var tillbaka på gymmet i tisdags, tränade även onsdag och fredag. På dem tre passen, bättr sömn.... kost o motion, gjorde att jag gått ner 1.9 kg. Sååååå nice!!!!